Onsdagen den 7 november 2001 bokar jag kommande
sommars stora äventyr. Återigen blir det Saltstraumen/Skjerstadsfjorden
invid Bodö. ( Jag har revansch att fordra från ifjol.)
Denna gång skall vi bo på en helt nybyggd camping inne i fjorden.
Så nu väntar vi i 247 dagar.........
Äntligen är det den 27 juni 2002, och vi står inför avfärd. Christian Karlsson (Vispen) och jag packar ner alla förnödenheter i bilen och båten. Efter en bit grillat, (är magen glad är människan glad heter det ju), lämnar vi Halland. Vi stannar dock efter bara 6 km, vi måste inhandla de sedvanliga Herr tidningarna.
Vi möter upp med Skarpe Nord i Vårgårda och därifrån så samkör vi de 170 milen till vårat resmål Saltstraumen. (Barbados, Eddie-Medusa och Röyksopp gjorde resan lite lättare för oss.)
Lördagen 29 juni-02 klockan 01:24 rullar vi in på Arctic Seasport, denna helt nybyggda camping. Dock stöter vi på problem direkt, sjösättningsrampen är för dålig. Jag kan inte sjösätta min stora båt, så vi får åka bort och sätta i Skidbladner i Saltstraumen. Då båtarna nu ligger i sjön vankas det lite mat och sedan lite sömn. Vi har ju inte sovit på 51 timmar. Jag har nog aldrig somnat så fort. Klockan 15:04 lämnar vi hamnen. I 32 knops fart styr vi mot våra kveiteplatser inne i Skjerstadsfjorden. Shadgiggar i alla möjliga färger tacklas upp. klockan 15:41 är första fisken bärgad, en torsk på 4 kg. Vårt äventyr har börjat.
Söndagen 30 juni. Soligt och platt hav.
Vi harvar runt under förmiddagen utan att några under sker. Lill-Otto
(Vispen) har bärgat en fin kolja i 2 kilosklassen och någon torsk
kring 5 kilo.
Vi har "bamba" ihop med Skarpe Nord, korv med bröd. Vi ligger
nu i Missvaersfjorden "fjorden i fjorden". Klockan 14:19, 30/6 2002
blir jag efter flera års kämpande äntligen en havsfiskare, jag
har lyckats fånga en hälleflundra. Den är inte stor men av rätt
art som det så vackert heter då flundran inte är stor. Kveiten
har slukat en 3-krok agnad med torskfilé på en tafs under en pilk
(en ABU-pilk!!!?). Vi firar min fångst med lite champagne.
Vi fortsätter fisket inne i fjorden och krokar massor av fisk, inte så
stora men går man ner ett par storlekar i utrustning har man ett väldigt
roligt fiske.
Skarpe Nord kommer uppsmygande och Lill-glas visar stolt upp sitt livs andra
kveite på 2,3 kg. Den första tog han på Fladen på 80-talet.
Stor-glas visar upp en fin fisk, en torsk på 6,5 kg.
Måndag 1 juli. Blåsigt, regnit och dåligt fiske. Vispen beklagar sig över mina specialställen.
Tisdag 2 juli. Lagom till då vi skall lämna
kaj kommer Kveitekungen Tjörnmark & Co in ifrån nattens fiske.
De visar stolt upp en flundra på 13,6 kg. Detta gav oss mer blodad tand
då vi styrde ut mot kveitefälten. Väl på plats följer
en fin flundra på ca 15 kg min shad upp till ytan. Vi står och tittar
på den i ca 10-20 sekunder medan den noga iakttar min jigg. Den cirklar
upp och ner med den men vill inte nappa. Detta är ett fantastiskt skådespel
att se, men ack så frustrerande.
Vi metar lite och katten är inte sen med att vara med på noterna.
Jag lirkar upp en liten rackare på 3 kg ganska omgående. Det sprakar
till i radion. Anders och Lars har fått problem med motorn (skall historien
från ifjol upprepa sig). Vi kör upp till Skarpe Nord och kommer fram
till att det är en säkring som har gått, puh..... Skarpe Nord
kör så sakterliga hemåt medan vi återgår till metet.
Vispen drar upp en lite större katt på 4-5 kg.
Den börjar att vinda och det går fort här uppe då vinden
får fart längs bergen. Från stilla till 10 meter i sekunden
på bara några minuter. Vi får en skvalpig hemfärd på
12 sjömil.
Anders stannade till på hemvägen, detta gav honom ett PB på
torsk 11,3 kg. GRATTIS!
Onsdag 3 juli. Soligt och fint väder. Jag
tappar en kveite ute vis specialen. Otta fångar torsk som vanligt. Inte
något att höja på ögonbrynen för under hela dagen.
Men då klockan ha slagit 19.00 kommer det som jag har väntat mig
skall komma, nämligen!! -Jag vill åka hem!! Vispen har tröttnat
och tycker att fisket är kass. Han vill ta upp båten och sedan fara
hem till Sverige.
Det har knappt gått en kvart sedan Vispens klagan om hur kasst det är,
förrän han står med kupat spö. Något har slukat pilken
nere vid 26 meters djup. Han fajtar fisken väl och jag sluter upp redo
med huggkroken, då vi båda i kör utbrister herre djävlar
vilken katt!! Upp under oss kommer ett monster till kisse, i med kroken och
upp i båten. Det går hett till innan fisken är avlivad(den
bet av pilken), Christians havskatt väger 8,82 kg.
Vi ropar upp Skarpe Nord på radion, vi vill ju förmedla den glada
nyheten om våran fångst. Stor-glas svarar med att Lill-glas nyss
fångat en kveite på ca 6-10 kg.Vi kör upp till glasmästarna
föra att beskåda denna fina fisk som orkat trycka fram 9,6 på
vågen.
Som om nu detta nu skulle vara nog. Jag knappar in mitt specialställe på
navigatorn. Och Vispen hinner knappt få i pilken förrän han
krokat i en stor fisk. Den kör inte utan följer snällt med så
vi tror båda att det rör sig om en torsk. Då utbrister Christian
plötsligt -öööhhhh Lars det är en kveite, det är
en kveite!! Om nu inte fisken gjort något väsen av sig i sjön,
kan jag lova att den levde rövare då den väl kom ombord. Kveien
vägde 7,6 kg och det har knappt gått 1 1/2 timma sedan Vispen ville
åka hem. Vilken kväll det nu blev. På mindre än en timma
fångades en katt på 8,8 kg och två hälleflundror på
9,6 och 7,6 kg. Dagen hade blivit än bättre om den kveite som följde
min jigg upp till ytan inte mindre än tre gånger svalt betet.
Vi var iland kl 23:15 mycket nöjda och trötta efter en lång
dag på havet.
Torsdag 4 juli. Klockan 08:17 lämnar Skidbladner
hamnen. Klockan 08:51 sitter nästa kveite på kroken, och mannen bakom
spöet, ja det är Vispen. Fisken som sitter fast på shadjiggen
är en bitsk rackare, den stångas och rusar hela tiden. Vispen som
fiskar med lätt trollingutrustning får bekänna färg. Slutligen
så ligger kveiten på däcket. Vika otroligt vackra fiskar hälleflundror
är.Så åter får man lyfta på hatten och sträcka
fram labben och gratulera till fångsten. Denna gång vägde kveiten
4,7 kg.
Skarpe Nord som gick ut lite senare kommer upp och frågar artigt om vi
fått något. (Ibland så lönar det sig att smita ifrån
disken och förlita sig på sina stugkamrater).
Vi fiskar ihop under förmiddagen utan att något händer. Anders
hade dock en kveite som följde shaden upp till ytan.
Det börjar att blåsa upp så vi bryter och känner en viss
oro. För i natt skall båtarna upp.
5-6 juli. Vi lämnar Nordland och styr mer
än nöjda mot Halland. Wisex gör resan hem kortare så vi
kommer hem lagom till eftermiddagefikat.
Skarpe Nord kom hem några dagar senare men det är en annan historia
det.
Och nu idag Fredagen den 10 augusti 2002 är det bara 684 dagar kvar tills
Anders, Jimmy, Vispen och jag söker nya äventyr uppe i Nordnorge.
Lars Kraemer